finally laptop!
sitter äntligen framför min alldeles nya, grymma, bästa, snyggaste EGNA laptop!!! Äntligen, säger jag. Så himla underbart. Nu kommer risken att jag tillbringar ännu större del av dygnet framför datorn att öka med 100 %. Toppen.
I alla fall en vecka framåt. Minst.
Skönt är det i alla fall, nu när det är back to school om mindre än en vecka. Okej, let's not talk about it...
Och jag har faktiskt uppdaterat bloggen hyfsat bra. Men i onsdags kväll när vi flyttade familjens dator från mitt rum till systers så hade jag inte ens chans att sitta där en endaste minut. Förmodligen kommer hon också att ha samma problem som mig de närmsta dygnen, eftersom hon nu har möjlighet att sitta framför datorn utan att jag som ska gå och lägga mig skickar ut henne från rummet. Så, ja, hon är nog minst lika glad som jag är.
Hur som helst så var det ju i onsdags jag och pappa åkte till datahuset i hylte för att titta på en dator till mig. Stod mellan denna Compaq:en och en minilaptop från Samsung. Med rädsla för att det lilla formatet kommer att bli jobbigt + att man inte kan sätta i cd-skivor, bestämde jag mig tillslut för den större. Dock hämtade vi inte den förräns idag, så jag har fått gå och längta ett par dagar.
Efter besöket på datahuset i onsdags åkte jag in till stan för att träffa Emelie och Martin. DET var ett tag sen. Shit vad jag har saknat de människorna och nu åker Martin på söndag. Som tur är kommer han tillbaka till Fyrverkerifestivalen. Vi vandrade runt på stan en stund och köpte sedan med oss lite mat som vi tog med oss hem till Emelie. Jag hade fåttvtag på någon riktigt skum och äcklig pastasallad på Hemköp, så Emelie räddade min lunch med att bjuda på pasta och köttbullar lagat hemma hos henne. På kvällen lånade jag Medea av Mici och hon tog Dido som hon nu börjar "rida igång" och tillsammans red vi ut en runda i skogen. Jättemysigt, men känns otroligt sorgligt att jag förmodligen inte kommer kunna vara kvar där nu när skolan börjar. Usch, vet verkligen inte hur jag ska lösa det...
Tog det ganska lugnt under kvällen. Igår gick jag upp någorlunda tidigt och träffade Linda en stund på stan. Vi gick runt och kikade lite och jag unnade mig äntligen en simpel svart kofta. På eftermiddagen fikade jag på Fribergs med Oscar och han flickvän. När hon sedan var tvungen att gå så hann jag och Oscar både ut en sväng till Östra stranden och en runda på stan. Så nu har jag fått min dos av att gå på stan och den räcker länge.
Idag gick jag upp tidigt - eller ja, jag försov mig. Så jag åkte med mamma ner och tog bussen istället för moppen till stallet. Ut en sväng i skogen på Pärlan med Mici & Dido och Cotten & Grållen. Kände mig ganska så ofokuserad, antaglien för att jag var såpass nyvaken. Inte bra att sätta sig till häst då ;)
Efter det hämtade pappa mig vid bussen och så hämtade vi äntligen min dator. Har blivit en del pill med den idag men har även läst ut Vår Förbannade Rätt. En av de bästa böcker jag läst.
Så otroligt gripande.
Så rörande.
Så fruktansvärt hemsk.
Så fantastiskt bra skriven och illustrerad.
Och Maja Frankells små essäer som dyker upp emellan poträtten är också slående. När jag läser om USA och barnkonventionen blir jag så arg och kan bara inte förstå resonemanget i att inte ratificiera barnkonventionen. Men när jag sedan kommer till Efterord, blir jag helt ställd.
Men, är det inte jag?
Är det inte mig hon beskriver?
En ung människa som vill förändra, göra skillnad, betyda något och göra skillnad i någons liv.
I ett land långt bort, där kontrasten mellan Sveriges och landet långt borts genomsnittliga levnadsstandard är otroligt stor.
Där behovet av hjälp finns.
Där jag kan hjälpa till, där min hjälp gör skillnad i människors liv.
Maja Frankell frågar oss läsare varför. Varför vi vill resa och hjälpa. Varför det inte lockar att hjälpa barn och människor i Sverige.
Hon tror sig ha ett möjligt svar.
Och jag nappar på det. Men känner mig träffad.
För hon menar att resan ut i världen för att jobba som t.ex. volontär görs för min egen skull.
För att jag är ett ego.
Som vill samla erfarenheter, finna mig själv och få se nya kulturer och miljöer. För att uppleva helt enkelt.
Och visst känner jag igen mig. Det är ju det jag vill.
Delvis. Så visst känner jag mig skyldig.
Men samtidigt är min vilja att hjälpa andra i livet så mycket större än min vilja att hjälpa mig själv.
För det är så mycket värdefullare, betyder så mycket mer.
Och precis som Maja säger, så är det de fattiga som får betala för att vi ska få genomföra våra dyra resor.
Och vår hjälp behövs här i Sverige också.
Så ett samhälle där alla gjorde allt de kunde för sitt land vore ju verkligen på sin plats.
Jag har definitivt fått ett helt nytt perspektiv på saken. Men det betyder inte att jag vet vad jag tycker. För någon bestämd åsikt har jag inte. Det här området blir nog aldrig slutdiskuterat. Men att väga för- mot nackdelar är ett jättebra sätt för att finna nya perspektiv på saker.
Nu tar min dators batterier slut.
Det säger ju allt om mitt datoranvändande ikväll.
go'natt
och diskussionen tar definitivt inte slut här.
/m
I alla fall en vecka framåt. Minst.
Skönt är det i alla fall, nu när det är back to school om mindre än en vecka. Okej, let's not talk about it...
Och jag har faktiskt uppdaterat bloggen hyfsat bra. Men i onsdags kväll när vi flyttade familjens dator från mitt rum till systers så hade jag inte ens chans att sitta där en endaste minut. Förmodligen kommer hon också att ha samma problem som mig de närmsta dygnen, eftersom hon nu har möjlighet att sitta framför datorn utan att jag som ska gå och lägga mig skickar ut henne från rummet. Så, ja, hon är nog minst lika glad som jag är.
Hur som helst så var det ju i onsdags jag och pappa åkte till datahuset i hylte för att titta på en dator till mig. Stod mellan denna Compaq:en och en minilaptop från Samsung. Med rädsla för att det lilla formatet kommer att bli jobbigt + att man inte kan sätta i cd-skivor, bestämde jag mig tillslut för den större. Dock hämtade vi inte den förräns idag, så jag har fått gå och längta ett par dagar.
Efter besöket på datahuset i onsdags åkte jag in till stan för att träffa Emelie och Martin. DET var ett tag sen. Shit vad jag har saknat de människorna och nu åker Martin på söndag. Som tur är kommer han tillbaka till Fyrverkerifestivalen. Vi vandrade runt på stan en stund och köpte sedan med oss lite mat som vi tog med oss hem till Emelie. Jag hade fåttvtag på någon riktigt skum och äcklig pastasallad på Hemköp, så Emelie räddade min lunch med att bjuda på pasta och köttbullar lagat hemma hos henne. På kvällen lånade jag Medea av Mici och hon tog Dido som hon nu börjar "rida igång" och tillsammans red vi ut en runda i skogen. Jättemysigt, men känns otroligt sorgligt att jag förmodligen inte kommer kunna vara kvar där nu när skolan börjar. Usch, vet verkligen inte hur jag ska lösa det...
Tog det ganska lugnt under kvällen. Igår gick jag upp någorlunda tidigt och träffade Linda en stund på stan. Vi gick runt och kikade lite och jag unnade mig äntligen en simpel svart kofta. På eftermiddagen fikade jag på Fribergs med Oscar och han flickvän. När hon sedan var tvungen att gå så hann jag och Oscar både ut en sväng till Östra stranden och en runda på stan. Så nu har jag fått min dos av att gå på stan och den räcker länge.
Idag gick jag upp tidigt - eller ja, jag försov mig. Så jag åkte med mamma ner och tog bussen istället för moppen till stallet. Ut en sväng i skogen på Pärlan med Mici & Dido och Cotten & Grållen. Kände mig ganska så ofokuserad, antaglien för att jag var såpass nyvaken. Inte bra att sätta sig till häst då ;)
Efter det hämtade pappa mig vid bussen och så hämtade vi äntligen min dator. Har blivit en del pill med den idag men har även läst ut Vår Förbannade Rätt. En av de bästa böcker jag läst.
Så otroligt gripande.
Så rörande.
Så fruktansvärt hemsk.
Så fantastiskt bra skriven och illustrerad.
Och Maja Frankells små essäer som dyker upp emellan poträtten är också slående. När jag läser om USA och barnkonventionen blir jag så arg och kan bara inte förstå resonemanget i att inte ratificiera barnkonventionen. Men när jag sedan kommer till Efterord, blir jag helt ställd.
Men, är det inte jag?
Är det inte mig hon beskriver?
En ung människa som vill förändra, göra skillnad, betyda något och göra skillnad i någons liv.
I ett land långt bort, där kontrasten mellan Sveriges och landet långt borts genomsnittliga levnadsstandard är otroligt stor.
Där behovet av hjälp finns.
Där jag kan hjälpa till, där min hjälp gör skillnad i människors liv.
Maja Frankell frågar oss läsare varför. Varför vi vill resa och hjälpa. Varför det inte lockar att hjälpa barn och människor i Sverige.
Hon tror sig ha ett möjligt svar.
Och jag nappar på det. Men känner mig träffad.
För hon menar att resan ut i världen för att jobba som t.ex. volontär görs för min egen skull.
För att jag är ett ego.
Som vill samla erfarenheter, finna mig själv och få se nya kulturer och miljöer. För att uppleva helt enkelt.
Och visst känner jag igen mig. Det är ju det jag vill.
Delvis. Så visst känner jag mig skyldig.
Men samtidigt är min vilja att hjälpa andra i livet så mycket större än min vilja att hjälpa mig själv.
För det är så mycket värdefullare, betyder så mycket mer.
Och precis som Maja säger, så är det de fattiga som får betala för att vi ska få genomföra våra dyra resor.
Och vår hjälp behövs här i Sverige också.
Så ett samhälle där alla gjorde allt de kunde för sitt land vore ju verkligen på sin plats.
Jag har definitivt fått ett helt nytt perspektiv på saken. Men det betyder inte att jag vet vad jag tycker. För någon bestämd åsikt har jag inte. Det här området blir nog aldrig slutdiskuterat. Men att väga för- mot nackdelar är ett jättebra sätt för att finna nya perspektiv på saker.
Nu tar min dators batterier slut.
Det säger ju allt om mitt datoranvändande ikväll.
go'natt
och diskussionen tar definitivt inte slut här.
/m
Kommentarer
Postat av: jessica
vad kul med en ny dator tinis! :D
Postat av: natalie
tack för kommentaren martina:)
ja, vi ses på onsdag!
pusspuss
Trackback
