Bad day
Är nu vääldigt längesedan jag skrev i bloggen. Blir bara sämre och sämre på det känns det som. Ägnar istället mycket tid åt bilddagboken;)
LC:2:an gick inte sådär jättebra idag precis. Donna var på tjurhumör och jag kunde inget göra. Programmet kunde jag perfekt men hon ville verkligen inte samarbeta. Så, det sket sig. Kom överens med domaren om att jag skulle rida resten av programmet med spö och då istället inte delta i tävlingen längre. Bättre det än att inte komma nån vart alls. Desutom var det bara en clear round, så no big deal. Jag fick mitt protokoll i alla fall:D 48,9 %, kunde varit värre;)
Mår för övrigt mycket bättre nu. Satt mellan två och fyra på förra lördagsnatten och pratade med Jesper. Face to face. Så bra har inget känts på evigheter. Och vi redde verkligen ut allt som omedvetet snurrat runt i min hjärna.
Dagarna gick, och jag fick smälta allt som sagts och skett. Jag slutade faktiskt känna efter, känna efter hur jag egentligen kände. För det var nog det som behövdes. De senaste dagarna har saknaden efter honom varit större än någonsin, och de dagar vi setts har jag känt...det där igen.
Så igår tog jag steget. Berättade för honom hur jag kände och vi ska nu försöka igen. Sakta men säkert.
Och jag är så trött på den här bloggens utseende. Måste ta tag i och fixa den lite. Frågan är hur den ska se ut.
Helgen är lugn för övrigt och imorgon blir det lite plugg, flöjtspel och sen kommer syskonen hem en sväng på middag:)
Hoppas det inte dröjer allt för länge igen.
LC:2:an gick inte sådär jättebra idag precis. Donna var på tjurhumör och jag kunde inget göra. Programmet kunde jag perfekt men hon ville verkligen inte samarbeta. Så, det sket sig. Kom överens med domaren om att jag skulle rida resten av programmet med spö och då istället inte delta i tävlingen längre. Bättre det än att inte komma nån vart alls. Desutom var det bara en clear round, så no big deal. Jag fick mitt protokoll i alla fall:D 48,9 %, kunde varit värre;)
Mår för övrigt mycket bättre nu. Satt mellan två och fyra på förra lördagsnatten och pratade med Jesper. Face to face. Så bra har inget känts på evigheter. Och vi redde verkligen ut allt som omedvetet snurrat runt i min hjärna.
Dagarna gick, och jag fick smälta allt som sagts och skett. Jag slutade faktiskt känna efter, känna efter hur jag egentligen kände. För det var nog det som behövdes. De senaste dagarna har saknaden efter honom varit större än någonsin, och de dagar vi setts har jag känt...det där igen.
Så igår tog jag steget. Berättade för honom hur jag kände och vi ska nu försöka igen. Sakta men säkert.
Och jag är så trött på den här bloggens utseende. Måste ta tag i och fixa den lite. Frågan är hur den ska se ut.
Helgen är lugn för övrigt och imorgon blir det lite plugg, flöjtspel och sen kommer syskonen hem en sväng på middag:)
Hoppas det inte dröjer allt för länge igen.
//Martina
Kommentarer
Trackback
