Måndag, igen

Borde egentligen göra nån nytta i väntan på idrottslektionen. Men orkar inte. Snart, kanske.
Dagen ser lugn ut för mig, tre lektioner endast och i eftermiddag blire nog lite plugg. Ikväll
är det ridlektion som gäller:D
Bestämde med Helen igårkväll att vi ska ta en fika ihop onsdag eftermiddag. Var länge sedan jag träffade denna underbara tjejan, så det är på tiden nu! Saknar alla våra sjuka skämt o skratt.

Nä, kanske bäst att jag anstränger mig åtminstone lite denna dystra måndagsmorgon.
Tjohej

/martina

Hemmadag

Hemmadag. Många av de senaste söndagarna har blivit det. Rätt skönt faktiskt. Jag behöver ha en dag då jag inte gör någonting, eftersom jag är i full fart på veckorna.

  Dagen började med att jag sov till kvart i elva. Gud vad skönt det var. Åt frukost och gav mig sen ut på en liten promenad i skogen. Omgivningarna här uppe hos mig är så vackra på vintern när snön kommit. Underbart. Allt är tyst och fridfullt. Fotatde dessutom lite (och gnällde på min dåliga kompaktkamera, vill ha en system- i julklapp: Nikon D60!!).
  Resten av dagen har jag ägnat åt lite städning, flöjten och biologi-och fysikboken. Varför är det alltid lika mycket varje år innan jul?

Min syskon har ätit middag med oss ikväll. Myspys som vanligt. Och Malins mage börjar faktiskt puta ut lite:D kan fortfarande inte fatta det...
  Vill verkligen ta tag i att lära mig spela bas. Men jag tar mig aldrig tid! Tycker alltid att jag har för mycket annat att göra. Tur att jullovet närmar sig.

Har även suttit & dreglat över en broschyr med volontäraarbete och projekt med vilda djur i Afrika. Vilken upplevelse det hade varit! Drömma får man ju i alla fall...Känns som om det hade varit min grej, har alltid varit så nyfiken på Afrika som land ocha alla de exotiska djur som lever där. Dessutom vill jag hjälpa. Vem vet?

Nu blir det lite skolarbete till och sen sängen. Börjar inte förrän 10.00 imorgon;) Jag älskar måndagar.


       


//Martina

Bad day

Är nu vääldigt längesedan jag skrev i bloggen. Blir bara sämre och sämre på det känns det som. Ägnar istället mycket tid åt bilddagboken;)

LC:2:an gick inte sådär jättebra idag precis. Donna var på tjurhumör och jag kunde inget göra. Programmet kunde jag perfekt men hon ville verkligen inte samarbeta. Så, det sket sig. Kom överens med domaren om att jag skulle rida resten av programmet med spö och då istället inte delta i tävlingen längre. Bättre det än att inte komma nån vart alls. Desutom var det bara en clear round, så no big deal. Jag fick mitt protokoll i alla fall:D 48,9 %, kunde varit värre;)

Mår för övrigt mycket bättre nu. Satt mellan två och fyra på förra lördagsnatten och pratade med Jesper. Face to face. Så bra har inget känts på evigheter. Och vi redde verkligen ut allt som omedvetet snurrat runt i min hjärna.
Dagarna gick, och jag fick smälta allt som sagts och skett. Jag slutade faktiskt känna efter, känna efter hur jag egentligen kände. För det var nog det som behövdes. De senaste dagarna har saknaden efter honom varit större än någonsin, och de dagar vi setts har jag känt...det där igen.

Så igår tog jag steget. Berättade för honom hur jag kände och vi ska nu försöka igen. Sakta men säkert.
Och jag är så trött på den här bloggens utseende. Måste ta tag i och fixa den lite. Frågan är hur den ska se ut.
  Helgen är lugn för övrigt och imorgon blir det lite plugg, flöjtspel och sen kommer syskonen hem en sväng på middag:)

Hoppas det inte dröjer allt för länge igen.



//Martina





RSS 2.0